Om antifascismen

Först, ett citat av Salka Sandén:

“Fasciströrelsen metod är våld, deras medel är våld och deras mål är våld. Att inte göra något åt dem är att lägga sig ned och dö. Sen hur tidsperspektivet är på det varierar, en del mördas idag, andra imorgon. Idag är dessa mystifierade organisationer, RF och AFA, den enda organiserade antifascistiska motkraften som finns i landet. Det är givetvis inte bra. Det är ett enormt svaghetstecken. De som är aktiva antifascister är unga, lägger hela sina liv och sin fysiska hälsa, ibland sina liv, i vågskålen och står upp i en försvarslinje.

För det får de oerhört mycket skit. Det diskuteras och kritiseras metoder och det är fullt rimligt. Våldsanvändning får aldrig bli ett nöje eller självändamål, och det måste finnas en levande diskussion om var gränserna går i olika lägen. Problemet är ju att de som sitter och diskuterar detta själva inte vet något om läget ute i verkligheten, där fascister och antifascister är. Man överlåter ett nödvändigt organiserat självförsvar mot en farlig och fientlig rörelse på en grupp man samtidigt har beröringsskräck med. Konstigt då om dessa grupper kanske skiter i den kritiken?

Hur vore det om man istället för att överlåta den antifascistiska praktiken på “RF och AFA” istället började bygga in ett antifascistiskt självskydd i vardagspraktiken i den egna organisationen? “AFA och RF” är ju där i brist på självorganiserat försvar av bostadsområden, fackrörelse, partier och organisationer. Självbilden i den så kallade “breda vänstern” är livsfarlig. Att vi “är så goda och etablerade så vi inte behöver komma i beröring med våld”. Attacker som massmordet på Utöya eller SMRs överfall av en manifestation i grannskapet i Kärrtorp pekar på något annat, verkligheten. För fasciströrelsen kvittar det väl om du är “AFA och RF”, sosse, eller allmänt mot rasism och basorganiserad med dina grannar. Du är fienden.

Och för fascister kvittar det om de som attackeras är barn eller ungdomar. Slutstationen är ändå förintelse av hela folkgrupper. Därför vore det faktiskt dags nu för ett litet tillnyktrande. Den konstlade uppdelning i goda och extrema, fredliga och militanta som erbjuds vänster och folkrörelserna är en fälla och en återvändsgränd. Dagens vänster låter sig ledas, och den vägen slutar på slaktbänken. Ska det finnas någon framtid måste vänstern reorganiseras utifrån principer om egenmakt (autonomi), bygga upp en egen förmåga att försvara sig och överleva av egen kraft, föra fram en egen politik och allmänt se över sina prioriteringar.”

Låt oss börja i den där tråkiga, invecklade änden av problemet. Den där komplicerade lösningen. Du dödar rasismen genom att bygga ett välfärdssamhälle. Genom att ge människor ett inkluderande samhälle som genomsyras av social trygghet, öppenhet och förståelse. Du dödar Anders Breivik genom att ge honom ett samhälle där ingen behöver hamna på gatan, behöver hatta från det ena lågavlönade timjobbet till det andra, där pensionärer inte lämnas i återanvända kissblöjor på demenshemmen för att vårdföretagens vinstmarginaler ska öka. Du krossar nazismen genom att erbjuda både invandrare och “svenskar” en möjlighet i livet att ta sig dit de vill, att fritt få andas och leva sina liv och känna glädje, säkerhet, trygghet, medmänsklighet och framtidstro. Du tar ifrån SD deras röstsiffror genom att bygga ett samhälle där människor känner sig delaktiga, har en faktiskt möjlighet att påverka sin framtid, där den byråkratiska maskin som är samhället arbetar för dem, inte mot dem.

Det samhället bygger du inte med skattesänkningar, privatiseringar, betyg i lågstadiet, utvisningar av barn, utförsäkring av cancersjuka, massövervakning åt USA, flyguppdrag i Libyen, språktester, utförsäljning av vårdcentraler, överflyttning av självbestämmandet till EU, RUT-avdrag och reklamradio. Vi kan prata hur mycket som helst om hur vi vill att samhället ska vara, och hur vi tar oss dit, men det är ärligt talat skit samma hur fin och humanistisk du är, vilka fantastiska argument du har, hur fredlig Ghandi var eller hur fel du tycker det är att använda våld när ditt barn får en flaska i huvudet från en nasse. Tusen fördömanden av “extremismen” kommer inte ändra det faktum att nazister torterade och misshandlade 14-årige John Hron till döds. Din moraliska överlägsenhet och icke-vålds-princip kommer aldrig ge livet tillbaka till de ungdomar som sköts ihjäl på Utöya. Att “ta debatten” och “idka ickevåld” hjälpte mig inte ett jävla skit när jag fick stryk av nazister på öppen gata.

Detta är fakta idag, år 2013: Det går en ny våg av rasism genom Sverige. Sverigedemokraterna har 12% av rösterna. Otaliga militanta nazistiska grupperingar misshandlar, hotar och till och med mördar människor. Inte några maskerade “AFA-extremister”, utan folk som kanske råkade se lite bögiga ut, råkade ha fel hudfärg, råkade vara med i vänsterpartiet. Nazister attackerar torgmöten och föreningslokaler. Nazister beväpnar sig. Nazister anlägger vapengömmor fyllda av handeldvapen och sprängmedel. Samma nazister som tränar strid i bebyggelse, åker på träningsläger i utlandet, knyter täta kontakter med ungerska, engelska och grekiska naziströrelser. Nazisterna bryr sig inte ett jävla jota om att rikta sina aktioner mot “vänsterextremister”, utan attackerar alla som kommer i vägen, alla som de ser som Fienden.

Det kan vara du, som feminist, som får ett järnrör i skallen nästa gång du hänger på den där filmfestivalen. Det kan vara du, som kurd, som får en gatsten slängd i huvudet för att du hade mage att fira Eid på föreningslokalen på torget. Det kan vara du, som SSU:are, som blir slagen till marken för att du delade ut valmaterial på gatan. Det kan vara du, som jude eller muslim, som blir jagad genom stan för att du har fel religion. Det kan vara du som får en kniv i buken för att du bar shemagh när du gick hem en sen kväll. Det kan vara du som skjuts till döds i hemmet för att du argumenterat mot lämpligheten i att en aktiv nazist engagerar sig i din fackklubb. Det kan vara du som får lägenheten söndertrasad av nazister för att du försökte stoppa en misshandel. Eller du som får stryk bara för att du säger emot när SMR försöker ge dig en pamflett.

Och när det händer dig hoppas jag verkligen att det finns en vänsterextremist i närheten som har modet och kraften att rycka till sig ett kvastskaft och nita den jäveln i ansiktet. Det hade åtminståne jag velat om det var jag som låg där blödandes på backen med fascismens kängor stampandes på mitt ansikte. Och då bryr jag mig faktiskt rätt lite om huruvida någon nitade den där nazisten hemma i lägenheten eller just där och då, bara de inte kan attackera mig.

Postad i Egna tankar | Taggad , , , , , | Lämna en kommentar

Fackeltåg mot rasism

I morgon, torsdagen den 19 dec kl 18, är det dags att stå upp och visa vår avsky mot de mörka krafter som åter börjar växa sig starka i landet. Det är dags att säga nej till alla former av rasism, fascism, nazism och liknande yttringar. I morgon är det fackeltåg genom Göteborgs gator för att visa att vi är många som inte tolererar vart hän samhället är på väg.

Med anledning av alla de hemskheter som begås och de odemokratiska, rasistiska, nazistiska och fascistiska krafter som verkar vara på frammarsch i vår värld vill jag att vi ska samlas och visa att vi har fått nog. Det är inte okej att sprida hat. Det är inte okej att bruka våld mot fredliga manifestationer. Det är inte okej. Det är inte mitt Sverige, inte ett samhälle jag är okej med att vara en del av.

Vi samlas och går i tystnad med facklor och sprider vårt budskap om kärlek, solidaritet och medmänsklighet. Eventuellt sjunger vi sånger.

På Järntorget kommer arrangörerna att hålla tal, och Loke Nyberg kommer att spela.

Den enda regeln: detta är en fredlig manifestation. Vi är alla arga men detta handlar om att uttrycka denna ilska genom kärlek till varandra.

Partipolitiskt, organisatoriskt och religiöst obundet.

Plats: VI GÅR FRÅN GÖTAPLATSEN KLOCKAN 18, via Vasagatan och Haga Nygata till Järntorget. Vi håller oss på gångbanor osv och stör trafiken så lite som möjligt. Med reservation för ändringar.

För mer information, se facebookeventet.

Postad i Information | Taggad , , , | Lämna en kommentar

Stöduttalande för Revolutionära Fronten

Med hänseende till gårdagens händelser citerar vi SUF Stockholms uttalande i frågan:

Idag 19/11 nåddes vi av nyheten att antifascister i Revolutionära Fronten har blivit utsatta för räder från polisen och Nationella Instatsstyrkan.

När det gäller repressioner mot delar av en organiserad socialistisk rörelse är detta tyvärr inget nytt. När polisen eller liknande går ut och säger att saker görs för vår säkerhet, menas egentligen för statens säkerhet. Genom att utmana statens våldsmonopol, alltså dess rätt att bruka våld och straffa andra som gör det, utmanar rörelsen staten i stort, och blir därför straffad för det. Detta riktar sig från staten till den organiserade antifascismen och, i utsträckning, arbetarrörelsen, med syftet att tysta ner den. Revolutionära Fronten straffas nu för att de står upp för arbetarklassen. Genom att göra detta utmanar de staten och dess våld, för det finns inget farligare för statens makt än en aktiv och organiserad socialistisk rörelse.

Det är den antifascistiska rörelsen, som Revolutionära Fronten är en del av, som har gjort det möjligt för alla oss socialister att verka utan rädsla för nazister, och i den rörelsen ingår vi alla som säger ifrån. Oavsett om det är i skolan, på jobbet eller på gatan. Vi utgör alla en antifascistisk rörelse som har ett sikte på en bättre värld, och vi måste alla stå upp för varandra. Det är i tider som dessa som vår solidaritet gentemot varandra prövas, för det är nu som motsättningarna börjar synas mer och mer, när delar av rörelsen blir ett hot mot ordningen.

Vi står tillsammans i en kamp mot stat och kapital, mot nazister och “medvetna” högerliberaler, för socialismen och friheten, och för det klasslösa samhället. Det är en kamp som väver oss samman oavsett synen på militans, och det är den kampen som vi måste stå upp för när rörelsen stöter på motstånd från staten. Det är endast när vi tillsammans visar solidaritet med varandra som en rörelse kommer att kunna växa och vinna slagkraft. Det är tillsammans vi är starka, när vi organiserar oss och finner styrka hos varandra i svåra tider.

Vi uttalar därför vårt stöd till Revolutionära Fronten, speciellt de som är berörda, samt deras familjer och vänner.

Ni är inte ensamma.

SUF Stockholm 2013-11-19

Postad i Information | Taggad , | Lämna en kommentar

Hösten närmar sig

Nu är det svala och mörka höstvädret snart på intågande, som ett spöke som sveper över Europa… Vad kan en bättre göra då än att sätta sig på ett trevligt kafé med trevliga kamrater? Ja, förutom att klä sig i tweed och röka pipa så klart.

Det är alltså dags att åter ta tag i våra fikaträffar, i vanlig ordning på Syndikalistiskt Forum (Övre Husargatan 27), i vanlig ordning på onsdagseftermiddagar. Från fem-sexsnåret någon gång fram till stängning klockan åtta.

Syftet från vår sida är dels att träffa vänner och kamrater i en avslappnad miljö, dels att få igång bra diskussioner som så småningom kan mynna ut i såväl aktioner som texter på hemsidan och liknande.

Häng på du med, ju fler desto bättre!

Postad i Information | Taggad , , , | Lämna en kommentar

På besök i ett ockuperat land

Jag har aldrig varit speciellt engagerad i Israel/Palestina-konflikten. Till stor del för att det varit “där borta”, till skillnad från här och nu. Till viss del för att det är så svårt att greppa vad som verkligen händer. Att se saker och ting med egna ögon sätter ett helt annat perspektiv på tankarna.

Kalandia checkpoint

Kalandia checkpoint, i Kalandia mellan Jerusalem och Ramallah. “Säkerhetsbarriären” i bakgrunden, med ett svartbrännt vakttorn till vänster.

Vi spenderade fyra nätter i Palestina, umgicks med bekanta, träffade deras familjer, blev inbjudna i deras hem. Berättelserna om hur familjens mark blivit halverad av en väg till en Israelisk bosättning, hur israelisk militär sprängt familjens brunn ute i olivodlingen eller hur soldater patrullerat byn och tagit grannar till fånga kommer för alltid sitta kvar i mitt minne. Precis som historierna om hur de brukade ligga uppe på bergstoppen och se Irakiska Scudmissiler slå ner i Tel-Aviv under gulfkriget på 90-talet.

Bosättning

Orange ljus är Israeliska bosättningen, vita ljuset till höger är utkanten på den närbelägna Palestinska byn.

Att få höra, direkt av de som var med, om hur bosättare jagats bort från berget bredvid byn ger historierna mycket mer substans än att bara läsa om det på wikipedia eller i valfri bok. Om det hade blivit en permanent bostad på höjden så skulle Israeliska staten bistått med militärt beskydd, anlägga väg och dra fram vatten. Oavsett vems odlingsmark det var som gick åt. Detta var vad som redan hänt med familjens odlingsmark som fått en väg byggd rakt igenom sig. Runt byn vi var var det bosättningar på nästan alla höjder, på natten sken de orangea gatlyktorna upp från fyra olika platser runt om.

Efter att ha sett landet med egna ögon, sett hur mina nya bekanta inte kan resa fritt in i grannstaden för att de har fel papper eller hört hur de aldrig badat i havet som de kan se från sin familjs by, så är det lätt att ta ställning i konflikten.

Vakttorn vid bosättning.

Vakttorn vid bosättning.

Efter att ha sett hur Israelisk militär patrullerar gatorna i Jerusalem även de lugnaste dagar, sett hur checkpointen släppte igenom oss eftersom vi var västerländska och hade Israeliska skyltar på bilen, sett hur “säkerhetsbarriären” spärrar av landet utan hänsyn till varken markägare eller familjebostäder. Ja, då är det svårt att inte bli förbannad.

Även om jag inte tror på konsumentmakt på liten skala kommer jag aldrig kunna med att medvetet köpa saker producerade i Israel eller av Israeliska bosättare. Tills dess att mina kamrater åtnjuter samma rättigheter som mig så kommer jag fortsätta kämpa med och för dem. Kampen är inte över innan alla är fria.

Postad i Egna tankar | Taggad , , | Lämna en kommentar